Vår nuvarande enkammarriksdag har funnits i drygt femtio år. Att riksdagen ska ha en kammare tas numera för givet. De flesta är för unga för att ha egna minnen av föregångaren tvåkammarriksdagen. Ja, majoriteten var inte ens född vid skiftet, när två blev en. Femtio år har gått, och glömskan har tagit över. Ändå var det under tvåkammartiden 1867-1970 som mycket av vårt nuvarande samhälle formades. Att förstå hur systemet med en första och en andra kammare fungerade kan skänka nya perspektiv på dagens politiska liv. I boken behandlas exempelvis hur första kammaren, på grund av valreglerna, var en konservativ bastion fram till den fulla demokratins genombrott kring 1921. Från 1940-talet kom den i stället att bli en räddningsplanka för de regerande Socialdemokraterna. Med bara en liten överdrift kan vi säga att första kammaren var avgörande för hur folkhemmet byggdes upp.
Författarna, historikerna vid Södertörns högskola Torbjörn Nilsson och Josefin Hägglund, har åstadkommit både en historisk skildring av tvåkammarriksdagens tid och ett antal intervjuer med politiker som var med när det begav sig. Antingen som ledamöter i den avskaffade riksdagen, eller som nykomlingar i den nya enkammarriksdagen. På så sätt kopplas historia samman med nutid, politiska traditioner med enskilda erfarenheter och maktkamp med gemenskap över partigränserna
Boken är tillkommen i ett samarbete mellan Riksbankens Jubileumsfond, Södertörns högskola och Sveriges riksdag.